ommig
omsmycken
mohippa
kurser
kopa
kontakt
facebook



Svensk/finsk form är en samlingsutställning som äger rum år 2009
för att uppmärksamma märkesåret 1809 då Finland skildes från Sverige.
Deltagare är ca ett dussin konstnärer och konsthantverkare från Väst-
sverige som på ett eller annat sätt har finsk anknytning.


Mitt band till Finland består i att min egen man är till hälften finsk.
Hans mor kommer från Kainuu i mellersta Finland, dit vi brukar resa varje
år på vårvintern för att åka skidor.


Det var en déjà-vu upplevelse första gången jag kom till min svärmors
barndomshem. Det såg ut precis som gården min far växte upp på i Medelpad
här i Sverige: en timrad röd storstuga omgiven av diverse uthus; skogen;
sjön. Jag var där varje sommar när jag var barn. I omgivningarna fanns
myrar, berg och boplatser med underliga namn. Senare, som vuxen,
förstod jag att språket var finska. Min fars barndomshem i Medelpad
ligger alltså i gamla ”finnskogar”, på 1600-talet uppodlade av inflyttade
jord- och skogsbrukare från Finland.


När min far gick bort fick jag en näverkont och ett par näverskor efter
honom, en gång inköpta på någon auktion i hans hemtrakter. Jag har
sett näverarbeten även i Finland när jag har varit där, och det ledde
mig till att göra några broscher av tunt flätat silver. Precis som remsorna
av björknäver korsar varandra i de traditionella näverarbetena, är
Sverige och Finland sammanflätade historiskt, kulturellt och klimatmässigt.


Gemensam är också traditionen att baka grovt bröd av råg. Som konst-
hantverkare intresserar jag mig mycket för olika material, ytor och strukturer,
och det var på så sätt jag kom att tänka att jag absolut måste göra något
med finskt rågbröd. Det har en grovmatt ofta mjölig yta, doftar syrligt och
är för övrigt mycket vackert att bara se på. Snart slog det mig att vi ju äter
rågbröd hela tiden även i Sverige, nämligen som knäckebröd. Det finska
surdegsbrödet bakat av råg och det svenska knäckebrödet är helt enkelt
syskon, eller bröder!


Både svärmor och min egen far har berättat om hårda år under kriget och
vilken upplevelse det var att efter krigsslutet få äta den första exotiska
frukten, som var en banan eller en apelsin. Svärmor fick dela den enda
apelsinen med sina syskon och de åt upp den med skal och allt. Det var
inspiration till broschen Hårda tider/goda tider.


Kanske har jag själv ändå några droppar finskt blod i ådrorna
– min far hade ju sina rötter i finnskogarna. Säkert är i alla fall att det är
många som har en blandad bakgrund, men ofta höljd i dunkel, från en tid
då Sverige och Finland var en och samma nation.

© Anna Martinsson